har fortfarande inte vant mig

juldagen, det allra mesta är stängt i solskenet. jag är done and done med jul efter klappöppning på golvet den tjugofjärde samt alldeles ljuvligt rörigt knytkalas hos curtis på kvällen. props till kinesiska mammas revbensstek.

vi behöver proviant, jag ringer till longs drugs för att kolla om de har öppet.

longs: longs drugs, how can i help you?
mushi: hi, how long are you guys open for today?
longs: we are open until six pm tonight.
mushi: oh, sweet. thanks. by the way, do you know if you sell frozen pizza?
longs: hmm, yes, i think we do.
mushi: ok, great.
longs: let me connect you to customer service and they will help you out.
mushi: oh, um, yeah, ok... (jag litar på hans första instinkt angående pizzainnehavet)

*pausmusik*

longs 2: this is customer service, how can i help you?
mushi: hi, i was wondering if you guys have frozen pizza?
longs 2: yes we do.
mushi: perfect, thank you.
longs 2: let me go see what we have.
mushi: no, that’s fine, i…
longs 2: nono, just hang on, I’ll go check for you.
mushi: i… ok, sure.

*pausmusik*

longs 2: we have pepperoni and supreme.
mushi: great, thank you.
longs 2: we have two different brands for pepperoni.
mushi: hahaha, ok, that is fantastic, thank you so much.
longs 2: my pleasure.

jag lägger på, skrattar högt och tänker:
påtvingad service. på juldagen. man tackar.

killen i tomteluva som stod i kassan log brett redan när han såg mig ställa mig i kön bärandes på en hög med frusna pizzor i famnen.

julafton. så gott det går.

er julafton är kanske redan över. här firas det den tjugofemte. men jag firar med er. för mig själv. strax ska jag värma en kopp glögg, fylla en assiett med saffransbullar, mammas pepparkakor och julskorpor. sen ska jag tända värmeljus, klicka fram den digitalt arkiverade versionen av jul med adolf fredrik, sätta mig på golvet vid min julgran och öppna klappar.

det är bara jag men jag vet hur det ser ut på täljstensvägen. julduk på långa bänken, den jättelika röda ljusstaken, lilla huset med värmeljus, julbyn i fönstret, fintomten som vaktar julklapparna, rocking santa vid altandörren. gamla trätomten med lykta i handen.

och mamma och pappas toppstjärna från bergsundsgatan.

och kanske om jag minns det tillräckligt noggrant. kanske om jag blundar och tar ett djupt andetag. så kommer jag vara så nära hemma jag kan. just nu.

o tannenbaum

så här ser en del av det jag fick på posten ut under min helt underbara julgran som jag köpte på rite aid för fem dollar. jag vecklade ut den och klädde den kärleksfullt med glitter och julgranskulor till tonerna av en av julskivorna vi alltid spelar hemma på julafton. sen gick jag fram och tillbaka i mitt rum i minst en kvart och bara tittade på den. beundrade den.

det är nog den finaste lilla julgran som stått i någons svenska lilla rum mitt i stora usa någonsin. den är bedårande. min julgran. the julgran. jag är helt betagen.

postorderjul

igår kom julen till mig på posten.
min familj är bäst.

puss!

framgång

i den här delen av världen kryllar det av framgångsrika människor. där framgång betyder något som i slutändan resulterar i massa siffror på banksaldot. i min värld, som väl kanske är begränsad till mitt eget huvud och vad det uppfattar av det som händer runt det, finns det fler definitioner av framgång. vänskap, äventyr, kärlek, uppfyllda drömmar, skratt-per-dag-förhållande.

lycka.

hur som helst. de där framgångsrika. jag funderar över hur de tog sig dit. jag undrar om de någonsin tvivlade. om de, medan andra beundrade deras mod, oroade sig om nätterna över att gå miste om någon del av svensson som de i hemlighet hoppades hitta en dag. hur de stod kvar upprätt när motgångarnas motvind slet i dem. kanske visste de exakt vad de bytte ut och vad de fick. kanske kom det bara av sig självt. kanske.

kanske består framgång i grund och botten av samma sak oberoende av hur det definieras. hur mycket man står ut med innan man ger upp.

levande text

den här videon visade en grym gästföreläsare för oss på vår sista hci-föreläsning. som ett exempel på hur man kan få fram en poäng på kort tid och med små medel.

jag tycker den är fantastisk. det är som text. fast bild. fast ändå bara text. och okej, kanske var det mer effektfullt när projektionen var på en duk storlek biosalong. ni får väl flytta närmre skärmen.

knark

precis som man hade kunnat förvänta sig om man nu förväntat sig något så har min kropp gett upp motståndsrörelsen mot samtliga virus som legat på lur de senaste veckorna. ungefär exakt samtidigt som jag tog ett djupt andetag på vägen ut från min sista tenta i torsdags välkomnades de in i mina friska, om än trötta celler, och nu är det snor och host och ludd i huvudet så att det räcker och blir över.

jag sover i tolvtimmarspass om nätterna och tar en eller två tupplurar per dag. mellan sovandet huttar jag medicin som är förbjuden i sverige men säljs i mataffären här. orange dagmedicin, grön nattmedicin. inga rosa elefanter på förpackningen eller så, men medan jag vaggas till sömns av den gröna inser jag att det vore en jättedålig idé att köra bil på det här.

fast sova går bra.

jullov

just nu känner jag såhär:

programmerings-final

tummar, if you please...

sista allt

det här är sista veckan på terminen. sista veckan av sista allt. varje kurs har sin sista föreläsning, sista section, sin sista utvärderingsmöjlighet i någon form. för mig innebär varje sista ett måste mindre, det känns som att jag går ner i vikt medan jag betar av dem. ett sista i taget.

men för varje sista inträffar dessutom något jag inte väntat mig. jag inser att jag kommer sakna dem. kanske inte kurserna i sig, men de som figurerat i dem.

jag kommer sakna min artonåriga freshman som troget suttit bredvid mig på varenda programmeringsföreläsning. han som hämtar en extra kopia av handouts till mig så jag slipper gå själv. han som stoltserar med att han är trött för att han festade så hårt kvällen innan. om de hittade någon som köpte ut åt dem, that is.

jag kommer sakna min programmeringsprofessor vars stora bruna ögon glittrar hemlighetsfullt när han avslöjar att man kan skapa en dubbelt länkad lista med bara en(!) pekare genom att använda en bitwise xor. hans passion är så fjärran min egen, men så äkta att jag blir varm i magen av att se honom fullkomligt stråla av den.

jag kommer sakna mina dagdrömmar om hur min hippa hci-professor inrett sin säkert galet läckra lägenhet i san fransisco och hans fiktiva sambo som är toksnygg och självständig och… lång. som kunnat bli fotomodell om hon ville men istället fotar något urbant, säljer det som konst och ger en andel till någon storstads uteliggare.

de är människor som spelat huvudrollen i specifika timeslots av min vardag. de existerar där, och endast där. nästa termin byts de ut mot andra. nu när jag skiljs från mina kurser skiljs jag även från dem.

hej då, det var trevligt att hänga i tio veckor.
i’ll see you around campus sometime.

flora

jag promenerar från en av parkeringarna längs med palm drive. det är mörk skymning, klockan är halv sex och jag är på väg till slutredovisningen i hci-kursen. för första gången på länge rör jag mig på campus till fots på kvällstid, cyklar ju alltid annars.

kvällen är klar, ganska kall, kanske en åtta grader eller så och luften känns frisk. jag ser upp mot himlen, en stjärna lyser starkt vid sidan av några palmers svarta siluetter.

palmer.

det växer palmer där jag bor. på riktigt.
förresten var nog den där stjärnan ett flygplan, men vem bryr sig.

bassning

sprang in i bobby i köket.

mushi: hrmf?
bobby: i'll tell you who i'm not. i'm not mister no fun mcgee.

ha. där fick jag för att jag är all work and no play.

sista rycket

den här veckan kallas för dead week på stanford. den döda veckan är sista veckan med föreläsningar på terminen, nästa vecka har alla sina finals – sluttentor och projektredovisningar och vad det nu kan vara. allt händer nästa vecka. så den här veckan pluggar alla. som fan.

jag har sen i måndags officiellt avsagt mig allt annat än plugg fram till min sista tenta som är på torsdag i nästa vecka. det trodde jag skulle suga, men än så länge är det faktiskt… skönt. det finns något lugnande i beslutet i sig självt och att det finns en exakt tidsbegränsning. det är bara att köra, en och en halv vecka. senare nätter, tidigare mornar, ingen lek.

mest rädd är jag givetvis för tentan i programmeringskursen.
måste fixa åtminstone medelvärdet den här gången.

men först ska jag programmera mig en kalkylhanterare.
när ni lessnar på microsoft excel går det bra att ringa. i fix.

gamla tant mushi

jo, jag skulle bara säga att idag började den där långa, toksöta killen från min hcikurs prata med mig. han är väl säkert typ tolv år gammal som alla andra kring mig, men det skiter jag i. lite får jag le. faktiskt.

inspiration á la tom kelley

jag nämnde det här föredraget tidigare som ett exempel på en riktigt bra sak som hände mig den tolfte november. tom kelley från ideo. han är underbar. lyssna. och försök greppa hur fantastiskt det är att jag var där. på en av de första raderna satt mushi. och blev alldeles hänförd.

tom kelley - young at heart: how to be an innovator for life.

klicka nedan eller ladda ner som mp3 här.
stanford bjussar bara på ljudet, så vad var det jag sa?
lyssna.