torsdag, januari 31, 2008

new york city

är det jag som är kort eller är husen här jättehöga?

måndag, januari 14, 2008

same same

på en söndagseftermiddag sitter jag i soffan med en kopp te och läser en deckare. från köket skvalar min transistorradio p3 och digilistan som redovisar veckans mest nerladdade låtar i sverige. någonstans där de digitala hitsen börjar nå tillräckligt höga placeringar för att bli spelade i sin fulla längd ser jag upp från kriminalassistenten som blir bjuden på te efter lämnat dödsbud. jag lyssnar.

”all for love” kom nittonhundranittitre. vaddå nerladdad i sverige den senaste veckan, tänker jag. jag lyssnar. det är samma. samma melodi. samma text. samma arr. men ingen hes bryan adams. ingen korrekt sting. ingen rosslig rod stewart. inget av mina hår som reser sig i nacken. bara samma. platt, mesigt och det enda som talar för att det skulle vara fler än en som sjunger är stämmorna, som också är… just det, samma.

mina ögonbryn reagerar innan jag själv formulerat tanken och drar sig instinktivt nedåt, mot varandra och placerar en misstänksam och butter rynka mellan dem. westlife, tänker jag med avsmak. värdelösa tjuvar. ni har inte gjort någonting rätt sen ni våldtog ”you raise me up”. idioti, som om ni någonsin skulle kunna mäta er med josh groban. eller någon annan av den till synes ändlösa rad av riktiga musiker ni skamlöst plagierat och tjänat pengar på.

boken lägger jag ifrån mig utan att märka det, nu finns det annat att tänka på. det här var droppen. i huvudet flimrar formuleringar till texten som äntligen ska uttrycka mitt latenta hat till westlife fram. ”ingen skam i kroppen” muttrar jag upprört när jag går och hämtar min laptop och öppnar ett tomt dokument. sista ackordet klingar ut medan jag skriver den första meningen och väntar på att stefan eriksson ska berätta något litet om westlifes stora framgång och så vidare. jag lyssnar.

- emd och all for love, säger stefan.

emd? come again? jag googlar. erik mattias danny. idoler från idol.
meh. skamset slätar rynkan mellan brynen ut sig igen. knattret från tangentbordet dör bort. hela världen saktar faktiskt ner lite grann. inte westlife där nej... hm.

men westlife suger i alla fall. bara så ni vet.