smultron

i efterskalven från min första tenta som försatte mig i ett hyfsat uppgivet tillstånd har jag idag börjat upptäcka the green library, ett av biblioteken som ligger på stanford campus.

i lane reading room sitter jag i en av de ljusbruna skinnfåtöljer som är utspridda i rummet i par om två. mellan varje par står ett skåp i gulnat trä med samma höjd som armstöden. två vertikalt avlånga luckor döljer eluttag. en lucka är för mig, en är för min hypotetiske granne. en stor lampa med vit skärm och fot i järnsmide står ovanpå varje skåp. min lyser helt i onödan för ljuset som kommer från de fyra meter höga, valvformade fönstren längs hela rummets långsida dränker glödlampans sken. men jag låter den vara tänd ändå. det känns hemtrevligt.

längs väggarna löper bokhyllor i samma ljusa trä som mitt skåp här bredvid. hela rummet är uppbyggt efter ett enkelt men estetiskt mönster av låga bokhyllor, stora, kvadratiska skrivbord med plats för fyra, ett par runda bord, och fåtöljparen. i fönstret som befinner sig strax till höger i mitt synfält stoltserar hoover tower och en vit molnstrimma bryter mot den ljusblå himlen.

det luktar böcker. och skinnfåtölj. och harmoni. jag andas långsamt. tar med rummet in i varje andetag. och tänker att jag gillar inte tentorna här.

men jag gillar the green library.

midterm schmidterm

jaha. det här med midterm var ju en obehaglig upplevelse.
på två ynka timmar förväntades jag plita ner på papper:

- en funktion som tar in en mening och kollar att varje ord börjar med samma bokstav som det föregående slutade med. och tar hand om stora/små bokstäver samt skiljetecken.
- en rekursiv funktion som tar in ett gäng bokstäver och söker rätt det största antalet ord man kan skapa från gänget bokstäver om man bara får använda varje bokstav en gång och inte skyffla om ordningen fast hoppa över bokstäver är tillåtet.
- en funktion som fyller en map av ints från en queue av structs utan att paja queuen. och sen läser in en css-text-fil och gör de raderna som ligger mellan { och } till structs som kan läsas in till samma karta, för att sedan mappa den kartan på en ny karta. och sen gör ytterligare någonting som jag inte hann läsa om.
- skriva big O för en funktion med en loop som anropade sig själv n/2 ggr och dessutom anropade någon annan funktion ett antal gånger.
- förklara någonting om något antagande man gjort när man kommit fram till att körtiden för en given funktion var O(n).
- följa en massa nonsenskod som tillhör en länkad lista i ett gäng anrop och förklara hur listan skulle se ut sen.
- någonting mer med föregående lista som jag inte hann läsa om.

ja.
man kan väl säga att jag inte var riktigt klar när pennorna skulle läggas ner.

tentaplugg

om ni undrar vad jag gör så kan jag meddela att jag pluggar till min första mitt-på-terminen-tenta, eller midterm, som de säger här i det förlovade landet. den är i kväll, nitton till tjugoett.

den är i c plus plus, och jag ska skriva kod på papper.
svårt.

så jag övar. och övar. och nu. nyss. vid mitt nya skrivbord i mitt fantastiska rum där nyckelordet är mitt mitt mitt... så jämförde jag min lösning på en av de rekursiva uppgifterna med facit. och de var lika. jättelika (dubbeltydighet intended). och jag förstår ingenting. för jag förstår mig ju inte på den där programmeringstekniken som kallas rekursion.

men de var ju så lika. lösningarna.
så... tänk om jag börjar förstå nu. rekursion.
tänk om.
om.
.

å andra sidan...

så får jag väl erkänna att mitt i hela rekursionshelvetet tycker jag det var coolt att jag satt på googles huvudkontor i går natt och blev programmeringscoachad av min kompis treaster.

jag gillar google. det är som ett dagis för smarta barn under trettinånting.
och nu funkar mitt boggle, bitches.

nghn!

jag svär på det allra viktigaste och heligaste du överhuvudtaget kan tänka dig att om rekursion vore något fysiskt så skulle jag mer än gärna slå det sönder och samman.

slakt slakt svart sopsäck i skogen jävlar.

snart sover jag i en säng

med myrsteg börjar bitarna som ska pusslas till mitt nya liv närma sig varandra.

skenet är inte samma härifrån.

på måndag, onsdag och fredag går jag upp vid tidiga noll sju förti för att anlända i lagom tid till min nio-föreläsning i programming abstractions in c++. på tisdagar och torsdagar borde jag inte sova längre men gör det i alla fall och hinner ändå plugga en del innan det ska pratas introduction to human computer interaction efter lunch. lägg till en timmes section – en mer praktisk form av lärande som ges i mindre grupper – per kurs och så var det i stort sett allt.

och på vilket sätt är det som jag är så upptagen undrar du?

ja, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. det låter ju rätt chill. hysteriskt avslappnat faktiskt. den bästa sammanfattningen jag kan ge är att citera den måndagsmorgon jag råkade på kara, som är i en situation som på många sätt liknar min. jag frågade henne om någonting godtyckligt, läget eller helgen eller så.

likblek och med en jagad blick såg hon upp på mig och sa:
”this place is a lot of work.”

interaktiv blogg

jag sitter på marken på campus, lutad mot en stenbänk, i tshirt och uppkavlade jeans, och borrar ner mina tår i mjukt grönt gräs.

vad gör ni?

never gonna give you up...

vid halv fyra på lördagsnatten var jag klädd i min lilla svarta, på parkeringen utanför safeway, och dansade barfota till rick astley, curtesey of nics ipod inkopplad till bobbys bilstereo.

det har jag aldrig gjort i stockholm.

hjärnludd

på två timmars sömn cyklade jag till min nio-föreläsning imorse och jag har ingen aning om vad jag tänkte på då, men minns att jag två minuter i nio med någon typ av cyniskt utmattad beslutsamhet bestämde mig för att jag skulle köpa en laserskrivare idag.

c plus plus är lite bökigt ibland. åtminstone när det är nytt. kanske hela tiden, jag har inte kommit dit än. men jag hade det snärjigt vid snåret runt halv fem i morse när jag äntligen var redo att skicka in koden till mitt game of life och internet gick ner.

det löste sig och efter de där två timmarna jag sov var jag som sagt på föreläsning. om… någonting… annat… man kan göra i c plus plus. sen läste jag en timme och koordinerade utskriftshjälp (vi är fortfarande pre-skrivarinskaffande, right?). sen gick jag på karriärsmässa och försökte undvika att bli uppäten av rekryterare. blev halvt ihjälskrämd av någon tung-dator-grafik-man, flydde, och gav upp. omvärderade, gick tillbaka in i tältet och rockade killen från sony playstation och någon från en start-up jag inte minns namnet på. pixar var inte ointresserade men verkar vilja ha något jag inte vill vara.

sen cyklade jag bort från campus för att intervjua shona om mobilanvändning och få min utskrift. åt lunch. mycket bra idé. och sjukt god asian chicken salad. sen, tillbaka till campus för mer c plus plus fast i mindre grupp. sen hem, skriva ihop människa-dator-interaktions-inlämning, och skicka iväg. klar tjugo tretti. sen åka med jason till best buy för skrivare, home depot för blå tejp, och safeway för mat. (vaddå femti dollar, sist kostade det femton?). sen hem igen, läsa mer c plus plus. installera ny toalettsits. dricka två koppar te och läsa mer. sätta igång diskmaskinen, städa lite i köket. mata fiskarna, borsta tänderna, skriva ett osammanhängande och syftes-oklart blogginlägg.

nu. utmattad.
over and out från mushi och jack johnson.

lip balm

stolen rinner över, väskan landar på golvet, jag muttrar nåt fult ord och ett blåvitt lypsyl rullar iväg på golvet. sverige blixtrar till och sätter en vass armbåge strax under mitt vänstra revben.

det varar bara en bråkdel av en sekund, men det räcker för att jag ska tappa andan. något som är mer än minnen sliter i mig, äger mig. känslan av att ha mitt. min säng. mitt kök. min garderob att förvara kläder i. att inte behöva lägga mina urtvättade trosor på tork inför gud och hela världen när torktumlaren är sönder. högtalare. ett språk jag obehindrat kan uttrycka mig nyanserat på. vänner och familj jag inte behöver förklara allting för. som redan vet.

brutal och omedelbar hemlängtan.
bara så.

it-naiv

eftersom jag är student nu igen tackade jag givetvis ja till den gratis grillade lunchen yahoo! ville bjuda mig och mina studiekamrater på idag. jag går dit, råkar på någon jag faktiskt känner lite grann, vi sätter oss hos någon jag aldrig träffat och på äkta amerikanskt vis börjar vi (faktiskt jag!) prata med honom. Snart är bordet fyllt av folk som inte känner varandra men ändå diskuterar friskt om skillnaden mellan en oboe och mänskligt tal när man ska bygga logiska modeller.

en man sätter sig bredvid mig och heter tydligen rasmus. vi småpratar om allt möjligt. jag är svensk, han visar sig vara dansk, vi bondar över att svenskar inte förstår honom fast han förstår oss. jag skämtar om skåne och dialekter, rasmus skrattar gott.

strax efter han lämnat bordet får jag reda på att det var han som skapade php. jaså minsann hinner jag tänka innan något äntligen klickar tillbaks på sin plats i mitt huvud. programmeringsspråket php, ja.

stort.

kanske borde jag sagt något smartare.