hur hamnade jag här?

i fredags var jag i san francisco på middag hos scott - professorn jag jobbat under i sommar. han är trettinånting, briljant såklart och snygg på ett designigt sätt.

för ett år sen tog jag en av hans kurser, och dagdrömde ungefär såhär:
nu har jag varit i hans hem, sett hans osannolika utsikt, lyssnat på hans perfekta musikmix, druckit hans ekologiska vin och ätit hans vegan-glass. jag tror det är det läckraste boende jag sett i hela mitt liv. way beyond mina dagdrömmar.

när jag satt där, omgiven av stanfords forskningsgrupp i människa-dator interaktion önskade jag så att jag kunde imponera på sällskapet jag befann mig i. göra något rätt. säga något fyndigt. få någon att skratta. men det var för mycket för mig. de är för smarta, för vackra, för kultiverade. jag förblev tyst. iakttog. beundrade.

ja, och scotts flickvän var fantastisk. såklart.
men kort.

ser inte alls fram emot...

att sommarlovet är över om ett par veckor.
då kommer mitt liv se ut såhär igen:

gi joe

shona skrev the gmats igår. det är som högskoleprovet för folk som vill söka in till business school. fyra timmar ångest. ni vet. efter det ville hon se explosioner, så fyra av oss gick och såg gi joe.

om filmen var bra?
tja, de sprängde definitivt saker. massor av saker.
men det var också allt.

mer

...

se busta rhymes, damien marley och nas live. spela nördiga brädspel. sova länge. översätta dikter. ha work from home firefly (tv-serie) marathon day. grilla. spela banjo för första gången. se office space. spela biljard. dricka öl. boka resa till hong kong. lyssna på musik minst åtta timmar om dagen. klippa mig. få betalt.

hum hum hummmm

... om man råkar på en kolibri när man är ute på en lördagspromenad.
betyder det att man bor i paradiset då?