sista allt

det här är sista veckan på terminen. sista veckan av sista allt. varje kurs har sin sista föreläsning, sista section, sin sista utvärderingsmöjlighet i någon form. för mig innebär varje sista ett måste mindre, det känns som att jag går ner i vikt medan jag betar av dem. ett sista i taget.

men för varje sista inträffar dessutom något jag inte väntat mig. jag inser att jag kommer sakna dem. kanske inte kurserna i sig, men de som figurerat i dem.

jag kommer sakna min artonåriga freshman som troget suttit bredvid mig på varenda programmeringsföreläsning. han som hämtar en extra kopia av handouts till mig så jag slipper gå själv. han som stoltserar med att han är trött för att han festade så hårt kvällen innan. om de hittade någon som köpte ut åt dem, that is.

jag kommer sakna min programmeringsprofessor vars stora bruna ögon glittrar hemlighetsfullt när han avslöjar att man kan skapa en dubbelt länkad lista med bara en(!) pekare genom att använda en bitwise xor. hans passion är så fjärran min egen, men så äkta att jag blir varm i magen av att se honom fullkomligt stråla av den.

jag kommer sakna mina dagdrömmar om hur min hippa hci-professor inrett sin säkert galet läckra lägenhet i san fransisco och hans fiktiva sambo som är toksnygg och självständig och… lång. som kunnat bli fotomodell om hon ville men istället fotar något urbant, säljer det som konst och ger en andel till någon storstads uteliggare.

de är människor som spelat huvudrollen i specifika timeslots av min vardag. de existerar där, och endast där. nästa termin byts de ut mot andra. nu när jag skiljs från mina kurser skiljs jag även från dem.

hej då, det var trevligt att hänga i tio veckor.
i’ll see you around campus sometime.