backstreet's back

jamen förlåt. jag glömde att berätta.
nu är jag i stockholm igen.

och kanada gick fint. det ska jag kanske berätta mer om när klockan inte är sju minuter innan ett.

hå-hå-hå-hockyfrilla

inte en endaste gång har jag klippt mig sen i juli och resultatet är katastrofalt. såklart. eller som en av mina toalett-dambekanta på jobbet uttryckte det när hon uppskattande berömde hårmassan:

toalett-dambekant: it’s like you have helmet of hair!
mushi: oh. hm. yeah. thanks.

jo. anyway. jag går för att klippa mig i quebec. unge herrn som tar hand om mig har rätt stil och jag känner mig lugn. han kommer fatta hur det ska vara. efter att ha tvättat mitt hår sätter han ner mig i en stol och väntar. jag förklarar att det är för långt och för tjockt och hur det borde vara. han lyssnar tyst, frågar inte, kommenterar inte, betraktar mig bara lätt förvirrat i spegeln med sina stora blå.

aj fan, tänker jag. de pratar franska här.

frisör: fönk-i?
mushi: ah. yes. fönk-i.

snabbis

jag lever. är i quebec city och presenterar min artikel elva femton imorgon.

arton tusen ord

jag vill skriva och berätta, men jag har inte tid.
no time.

titta här istället. så länge.
yarp?

kraftfull marknadsföring

jag gäspar och gnuggar mitt vänstra öga, håller högra handen på lasern medan jag väntar på att den sista sidan ska spottas ut. letar efter häftapparaten och hittar ett par plastpennor med blyertsstift. jag tar upp en av dem och läser i svarta, tryckta versaler:

nätuniversitetet

ovanför en av tiotals skrivare, i en av hundratals byggnader, på ett av tusentals universitet, i ena kanten av ett enormt land.

zoom zoom zoom.

dänga

på fredag drar jag på roadtrip längs med den amerikanska västkusten. i en nercabbad mustang ska jag susa ner för highway one med solen i nacken och vinden i mitt hår.

idag bygger jag blandband.
förslag?

americone dream

ben&jerrys smak #17
americone dream

vaniljglass med massa gyllene kolasås och bitar av chokladöverdragna våfflor. våffelbitarna varierar i konsistens från knastrigt till lite segt, och ovissheten mellan de två blir nästan ett spänningsmoment trots att båda fungerar alldeles utmärkt. den våffliga amerikanska drömmen har inga transportsträckor utan bjuder på rikligt av allt. en rättfram smak som känns trygg som ett barnkalas. den är svår att ogilla och försvann mycket snabbare än jag räknat med. faktiskt så snabbt att det luktar högt betyg.

betyg: fyra och en halv mushisar

plugg inför GRE (typ högskoleprovet) är...

en osynlig uppläxning av mitt desillusionerade intelligens-ego.