otradition

nyårsafton. i år. förra året. eller ja, när det nu var. den senaste nyårsaftonen. som var alldeles nyss. var nog den som gjort minst väsen av sig av alla nyårsaftnar hittills. inte en dålig kväll, bara lite… ordinär för att vara nyår.

en vilt varierad grupp var vi som gav oss ut på barrunda i storstan. många viljor fanns det och efter ett visst mått av diplomati hade vi både hunnit dela på oss och sammanstråla igen innan midnatt. så ungefär samtidigt som sverige kanske vaknade till för första gången och hade ont i huvudet satt jag på en barstol i san francisco och smuttade på en chocolate martini. lite halvt godtyckligt började någon räkna ner och tio sekunder senare var det tydligen nytt år.

jaha, tänkte jag och försökte att inte se lika obekväm ut som pojkarna runt omkring som inte hade någon att pussa på gjorde. det var inte svårt alls, för jag kände mig inte det minsta obekväm. jag var rund och go under ena foten och brydde mig inte särskilt mycket om att nyår inte var som det brukar. som det ska.

istället log jag mot herrn på barstolen bredvid och sa ”gott nytt år, tore”.
och det var det hela.