vakuum

i baksätet på en saab vänder jag mig om och ser san fransiscos skyline växa fram i natten. efter fem dagar känns fortfarande allt suddigt. som om jag är här men inte riktigt deltar.

mina vänners liv här har ju såklart fortgått medan jag har skrivit stipendieansökningar och sålt fåtöljer på blocket. inget ont i det, men nu inser jag att det inte finns en färdig plats för mig att fylla ut här. såklart. inte vet jag vad jag hade tänkt mig, men det känns som att när jag står bredvid dem finns där en skiva av glas som skärmar av mig. lite grann. kanske är det min egen glasskiva. jag vet inte.