andrum

en söndagseftermiddag på cafe coupa spelar lilla älskling zen john legend för mig medan jag jobbar på att översätta dikter av tomas tranströmer. jag sitter längst in, i en soffa liksom infälld i väggen, och ser ut över rummet. det är högt i tak, säkert fem meter, och väggarna är djupt röda. majoriteten av gästerna är här själva, precis som jag. de jobbar, pluggar, läser en bok. män och kvinnor. unga, gamla, bohemiska studenter och korrekta karriärister. säkert har alla egna och mycket olika anledningar till att de är här. men vi är gemensamt för oss själva. ensamma tillsammans. på en outtalat överenskommen tillflyktsort.

jag suger i mig lite av min iced chocolate gjord med den kryddiga chokladen och andas. hit kommer jag igen.