mindre censur

mejlades kort med uc under dagen och insåg nyss att hon ju har alldeles rätt i att det inte står mycket här om vad som händer. egentligen. eller inte ens "egentligen". överhuvudtaget faktiskt.

jag har rätt blandade känslor inför den här bloggen. jag vill skriva. och hålla kontakten med er. men jag kan inte skriva personliga mejl till alla, och att göra någon typ av veckovariant som jag försökte sist blev för pretentiöst. därför kändes en blogg som en lättillgänglig och rätt smidig öppning till asynkron kommunikation. utan egna krav på hur mycket material jag behöver för att störa i er inbox i form av ett mejl. här får ni välja själva om eller när ni vill läsa. hur ofta ni vill läsa. det tänkte jag skulle ge mig mindre prestationsångest.

men problemet är att jag vill inte bara skriva. jag vill vara bra också. och, värre ändå, jag vill att ni ska tycka att jag är bra. därför åker nitti procent av allt från idéer till färdiga texter ut på arslet. för att jag är rädd att ni inte ska tycka att jag lever upp till... ja. till mina egna förväntningar egentligen. är ni med?

ja. i alla fall. nu vill jag absolut inte att det här ska tas som att jag behöver uppmuntran. för så är det inte. och jag kommer i alla fall inte tro er. så glöm det. på riktigt.

short version: jag ratar så mycket att det inte blir något kvar. så ni vet ju ingenting. det hade jag inte riktigt tänkt på. och inte ens jag tycker att jag skriver så kasst att ingenting är bättre än allting jag ratar. och ja, det är möjligt att bara jag förstår den där sista meningen, men det är precis så jag menar.

short-short version: jag ska försöka publicera mer här om vad som händer i mitt liv.

yarp?