en helt ny värld

står på tgif och snackar skit med min kompis greg som anordnar öl och tilltugg till grad students i computer science varje fredag. in smyger nån snubbe i full cyklistmundering och en annan student avbryter mig och greg för att smått exalterat presentera greg för cyklisten.

mrahaja tänker jag, och bestämmer mig för att blada ungefär samtidigt som jag hör cyklisten säga något till greg om att jaha kul att se att du håller traditionen vid liv. avbryter deras samtal kort för att säga hejdå, och ger mig av.

kommer hem, och noterar att gregs facebookstatus nu är:

"Sergei Brin just came by to check on TGIF, & talked to me a bit to see how it's going. Sweet!"

googlar. sergei brin.
cofounder of google, the worlds largets internet company.

ah.

jaha, eller alltså, på riktigt?

fick ett mejl från nån financial investment firm för några veckor sen. om att de hittat mig bland mastersstudenter och blättan blä och nog borde jag höra av mig till dem. visst visst tänkte jag, mig och två tusen andra mastersstudenter.

idag fick jag mejl igen.

“Dear Maria,

I'm writing to follow up on a message that I sent you a few weeks ago. Since we haven't heard from you, I wanted to drop you a note to reiterate our interest. In light of your impressive achievements, we would welcome the chance to consider you for a position at our firm. If you have any interest (or aren't sure but think you might), I'd encourage you to get in touch. Please feel free to e-mail me at this address if you have any questions. I have included a copy of my original message below for your reference.”

ahrem.
den här gången svarade jag.
vi får väl se vad det blir.

le sigh

det är inte så himla kul just nu.
jag är stressad och har dessutom otur.

som igår. natt.
fixar kod till hci-projektet. laddar upp till vår äckliga repository (som är en sjukt komplicerat och dessutom till hälften kommandobaserad variant för att kunna dela kod med andra och alltid ha den senaste kopian). mejlar tada.wav till min grupp.

tio minuter senare får jag panikigt mejl från en lång toksöt (som man ju vill ska gilla en, inte tycka att man är pucko). han hade ändrat massor med kod och var var den nu då och gah. mejlet växer snabbt till fyra olika trådar mellan tre olika personer, inom loppet av tio minuter har jag nog fått femton mejl. något knasade när jag laddade upp min kod och jag känner mig som… japp. exakt. ett pucko ja. så småningom löser det sig och mejlen lugnar ner sig, jag bestämmer mig för att försöka gottgöra genom att bygga ihop något som skulle lira bättre med vår testmiljö (efterfrågat av lång toksöt herre), spenderar ungefär en och en halv timme med det. vid noll ett förtifem är jag nästan klar, och noterar att det ligger ett nytt mejl i mitt spamfilter.

men se där, det var ju inte alls spam, det var mejl från lång toksöt, skickat en timme tidigare. som berättar att hurra – han kom på ett sätt att lösa det där vi behövde för vår testmiljö från hans sida, så det är klart.

och allt jag just gjort är helt i onödan.
dessutom tappade jag bort alla filerna jag jobbat på.

busy

ja förlåt men nu blev det sådär igen.

tenta ikväll och jag har inte hunnit plugga nästan alls för all tid gick åt till läxor och inlämningsuppgifter och igår kväll pajade flash gordons drivrutiner för det trådlösa nätverket när jag försöka installera nåt för att mounta en network harddrive eller vad fan det nu var som jag behövde för att kunna få tillgång till vår kod-repository i hci-kursen så nu sitter jag här från ubuntu istället och kan inte printa ut det jag behöver men tänker att det är ju ändå för väl att jag fick för mig att jag ville verka tillräckligt hardcore inom datorer för att installera både windows och linux på flash gordon där i somras.

jorå.

god morgon

klockan är tjugo i tolv, jag sitter i min pyttelilla gråa ikeasoffa i rutiga pyjamasbyxor och dricker te. någonstans i en lastbil ligger två cdskivor ett paket och skumpar sin väg mot homer ave. jag smygspelar en låt från den ena och tar min tid att vakna.



för övrigt kom jag precis på att jag helt glömde bort att igår var fredagen den trettonde. det är ett gott tecken.

what are you doing for valentine's?

och så löste sig alla hjärtans alldeles som det skulle genom inbjudan till fest av långa toksöta herrn.

...

godnattsång

på väg till pixar animation studio

dimman ligger tät över bergstopparna. testar av den sliter sig loss från träden och stiger upp mot himlen som andar på väg hem. bussen skumpar och jag känner vibrationen utan att höra något annat än det soundtrack jag låter zen spela medan världen susar förbi längs med highway two-eighty.

och jag tänker att jag är lycklig nu.

why hello there mister turle sir.

det är något fel med idag. jag vältrar mig i någon konstig form av självömkan fast annorlunda. jag ynkar av någon anledning som är helt oklar men tänker att eftersom jag besitter kvinnliga könshormon kan det väl vara av vilken jävla godtycklig anledning som helst.

det är inte förrän runt tretton trettifyra, med hanna i andra änden som jag inser att vit tshirt, jeans och flipflops på en parkbänk utanför gates känns helt okej jämfört med hela london insnöat och ur funktion. att vara medelmåtta i en calculuskurs på den här skolan inte nödvändigtvis måste klassas som ett misslyckande. och att andra människor också oroar sig över att långa toksöta pojkar inte ska gilla en tillbaka.

nu, ett par timmar och ett gäng reflexiva relationer senare sitter jag på andra sidan samma byggnad. solen har precis flyttat sig tillräckligt långt från det där stora trädet för att värma gott mot min högra kind och tvinga ena ögat att kisa lite mot laptopen.

snett till vänster om mig står en massa cyklar. en har en ringklocka i form av en grön sköldpadda. jag tror bestämt att han ler.