hur hamnade jag här?

i fredags var jag i san francisco på middag hos scott - professorn jag jobbat under i sommar. han är trettinånting, briljant såklart och snygg på ett designigt sätt.

för ett år sen tog jag en av hans kurser, och dagdrömde ungefär såhär:
nu har jag varit i hans hem, sett hans osannolika utsikt, lyssnat på hans perfekta musikmix, druckit hans ekologiska vin och ätit hans vegan-glass. jag tror det är det läckraste boende jag sett i hela mitt liv. way beyond mina dagdrömmar.

när jag satt där, omgiven av stanfords forskningsgrupp i människa-dator interaktion önskade jag så att jag kunde imponera på sällskapet jag befann mig i. göra något rätt. säga något fyndigt. få någon att skratta. men det var för mycket för mig. de är för smarta, för vackra, för kultiverade. jag förblev tyst. iakttog. beundrade.

ja, och scotts flickvän var fantastisk. såklart.
men kort.