uppåt är rätt håll

idag har californien lett mot mig. och jag har lett tillbaka.

i tjugofyra grader och sol promenerade jag och zen micro en och en halv timme. sen skulle jag inte följa med och äta fondue på the melting pot för det är alldeles för dyrt. ända tills bobby vann. efter ett antal fruktlösa försök att övertala mig om att låta honom betala för mig la han sig på den soffa som nu är min säng och berättade en extremt osammanhängande historia om pengar och inte pengar.

och jag tycker det är svårt, för jag bjuder mycket hellre än jag blir bjuden. är van vid att klara mig själv, och ibland kanske oresonligt ovillig att ta emot. men trots historien var ogenomtänkt och med oklar sensmoral, så var den söt. för han försökte verkligen. och när han förklarat om att lyfta dubbla lönecheckar och hur han inte alls ville låta nedvärderande men att det trots allt inte var särskilt mycket pengar för honom… så gav jag upp. och insåg. att poängen var en helt annan.

nämligen att det finns vänner här också. som idag slet ihjäl sig för att få inkludera mig. det är det värt att offra lite av självständighetsuppvisningen för.