ögonblicksbild

i hörnet av bobbys soffa som bekant är min säng just nu sitter jag ihopkrupen och luktar på mitt knä. det luktar ett annat tvättmedel. inte rätt. men inte fel heller. bara ett annat. och ganska gott.

the real group sjunger svenska folkvisor i samma arr som jag själv sjungit dem tusen och åter tusen gånger. rummet är svart, men tack vare det kalla ljus datorn kastar kan jag skymta maltes mjuka fot sticka fram under täcket en halvmeter till vänster.

strax kommer jag stoppa winamp, dra ur usb-kontakten till den externa hårddisken, stänga locket på laptopen, lägga den på golvet under bordet, lägga mig ner, dra täcket över mig, krama om malte, och förhoppningsvis somna.

och minnet av sången kommer dofta i natten. precis som mitt knä.