keep your head above water

jag ligger i min säng tillfälligt förvarad på bottenvåningen i mina föräldrars villa och försöker fokusera på att andas lugnt. min nya bästis alexi murdoch sjunger för mig och kompet är vågorna som bryter in under den vackraste solnedgång jag sett.

allt är tumult nu och i hemlighet har jag slutat räkna dagarna och börjat önska att jag slapp lämna för att hitta nytt. jag tänker på skalman som sa en gång att man aldrig är ensam så länge man har sig själv som sällskap.

jag räknar inte dagar längre men jag vet att det är mindre än en vecka nu.

solnedgången är en från en strand strax utanför san diego och det går inte att säga mer om den. långt där ute på dyningarna guppar skalman på sitt skal. för sig själv. men inte ensam.