why hello there mister turle sir.

det är något fel med idag. jag vältrar mig i någon konstig form av självömkan fast annorlunda. jag ynkar av någon anledning som är helt oklar men tänker att eftersom jag besitter kvinnliga könshormon kan det väl vara av vilken jävla godtycklig anledning som helst.

det är inte förrän runt tretton trettifyra, med hanna i andra änden som jag inser att vit tshirt, jeans och flipflops på en parkbänk utanför gates känns helt okej jämfört med hela london insnöat och ur funktion. att vara medelmåtta i en calculuskurs på den här skolan inte nödvändigtvis måste klassas som ett misslyckande. och att andra människor också oroar sig över att långa toksöta pojkar inte ska gilla en tillbaka.

nu, ett par timmar och ett gäng reflexiva relationer senare sitter jag på andra sidan samma byggnad. solen har precis flyttat sig tillräckligt långt från det där stora trädet för att värma gott mot min högra kind och tvinga ena ögat att kisa lite mot laptopen.

snett till vänster om mig står en massa cyklar. en har en ringklocka i form av en grön sköldpadda. jag tror bestämt att han ler.