whiny bitch

jag vet inte vad det är för fel på mig. jag sitter mitt i min helt befängda och ouppnåeliga dröm och känner mig bortkommen. nog är mitt liv fortfarande rätt tillfälligt, skolan har inte börjat, jag är inte riktigt integrerad i varken mina vänners eller min egen verklighet. jag har inte fått mitt rum än, utan sover på en soffa i ett rum mellan köket och vardagsrummet.

men ändå. jag undrar var känslan av tillhörighet tog vägen. de där dagarna då jag går ner längst en godtycklig gata i palo alto, luktar på luften och ler som en byfåne över absolut ingenting och allting på en gång. försvann de så fort det blev på riktigt? eller är de här någonstans, strax utom räckhåll för mig?

det är absolut bättre nu än förra veckan. mer energi, mindre obekväm osäkerhet med folk jag inte sett på länge. men än är jag inte hemma. och jag fortsätter att undra om allt det här sitter i mig, att det kanske är något jag måste hitta, eller släppa, för att komma över det. och komma hem. hem till kalifornien.